Aplao

Mjaha mitt härskap. Det var längesedan senast nu. Har väl inte tid att blogga när det finns massor med fräna grejer man kan hitta på istället. Jag kommer att posta upptågen retroaktivt, med reservation för passerande av mycket tid. Det kommer när det kommer helt enkelt.

Mycket har så klart hänt sedan senaste inlägget. För några veckor sedan var brorsan (Simon) och en polare (Christian) här på besök. Jag har också bestigit vulkanen El Misti här i Arequipa. Vi har varit i Cusco, och Machu Picchu. Jag har gett mig på rafting och nästan krossat ena knäskålen. Vi har för närvarande också besök från tyskland av en bekant till Annika. Mer om samtliga händelser kommer jag att skriva om vid ett annat tillfälle. Tänkte att jag skulle ge mig på att posta i kronologisk ordning.

Först upp för nu handlar om Aplao.

Vi hade blivit inbjudna av Annikas arbetskollega till en liten by som heter Aplao dagen innan valet (valet hölls den 5:e juni 2011, for the record). Annikas polare Richard jobbar på ett sjukhus i denna håla och tyckte det vore roligt om vi ville kika förbi. Sagt och gjort. Vi satte oss på en buss där mestadels av rutten kändes igen från resorna vi gjort till Mollendo tidigare månader. Efter några timmars åkande delar sig vägen, och vi tar av till vänster ned mot dalen.

Vi passerar otroligt coola grönområden och en flod i dalen. Bussen gör ett snabbt uppehåll i en liten by för att släppa av och ta upp nya passagerare. Något gör att vi dröjer längre än väntat, och folk börjar bli otåliga. När bussen åter börjar rulla igen så klarnar bilden. Framför oss stod en lastbil med lejon och blockerade vägen. Helt random och otippat. Nu var det ju inte meningen att han skulle blockera vägen. Råkade bara bli så då han inte hade koll på hur stort fordon han (lastbilschaffisen) hade i förhållande till vägen. Fick knö oss förbi helt enkelt och fortsätta resan.

Ytterligare 30min passerar och vi kommer till nästa stopp. Denna gång är vi framme i Aplao. Vi kollar oss lite förvirrat om för att göra en snabb orientering, och eventuellt för att försöka se om Richard kommit till platsen för att möta oss än. Ingen Richard är där dock, så vi skickar ett SMS och börjar knalla runt lite på gatorna. Folk stirrar ganska mycket på oss. Tydligen inte vanligt alls med turister i byn. En äldre herre knallar fram till oss och muttrar och gestikulerar om våra val av kläder. Han rekommenderar långärmat då det finns mycket mygg i byn. Tyvärr kunde vi inte efterfölja rådet… Eller jo, det kunde vi väl, men jag var inte sugen på att ha en tjock pull-over när det är 30 grader varmt ute. Så jag trottsade idén, vilket jag fick lida för i slutändan. Shit va mygg det fanns, och inte den typen vi har i Sverige inte, utan små, typ lite större än knott, och MÅNGA på samma gång. Det enda man kunde göra för att undkomma dem var att röra på sig hela tiden, dvs vandra fram och tillbaka på gatorna. Stannade man i tre-fyra sekunder så fick man räkna med att man hade lite vevande att göra. Konstigt för övrigt att de inte säljer någon typ av djungelolja? Normalt så har de ju försäljare till allt överallt. Skosnören, elkontakter, skruvmejslar, mat, och DVD-skivor, var del i det utvalda sortimentet vi kunde hitta. Inget myggrepellerande medel tyvärr. Vi fick helt enkelt klara oss genom oavbruten spasm i armarna.

Lite senare så mötte vi Richard på torget. Han hade dock inte tid med oss för tillfället utan var tvungen att gå tillbaka till en operation på sjukhuset. Jag och Annika passade på att fixa ett vandrarhem under tiden, samt att knalla iväg till en restaurang. Vi hade ju tänkt att käka ihop med Richard, men det drog ut så mycket på tiden. Innan restaurangen så bestämde vi oss för en långpromenad för att kolla in omnejden.

Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog för oss, men vi tog oss till grannbyn i alla fall. Så det lär ha tagit ett hyffsat bra tag. Frågar man någon i Peru hur lång tid det tar att gå till något ställe så får man alltid räkna med att en peruviansk minut är hundra sekunder lång, minimum. Fint var det på vägen i alla fall. Vilt växande avokado stötte vi på bland annat. Det hade redan börjat skymma när vi kom fram till byn, och det fanns inte mycket att se där alls. En kyrka och ett litet torg hade de, samt lite kioskverksamhet. Mer än så blev det inte. Vi hade bra tajming och lyckades ta en buss tillbaka till Aplao. I Aplao så träffade vi två poliser som vi frågade efter ett hyggligt matställe. Ena polismannen samrådde med kollegan och konstaterade ett bra ställe. Han pekade oss i en riktning bara ett kvarter från där vi stod. På ovanvåningen till en telefonaffär så låg den rekommenderade restaurangen.

På restaurangen så tänkte vi att vi drar till med en förrätt och en varmrätt. Alltid gött med lite soppa innan maten tänkte vi. Det dröjde ganska länge för käket att bli klart, och när det väl var dags för servering så fick jag en smärre chock kan man säga. Till borde kommer kyparen med två BAUTAskålar med soppa, samt varmrätten, direkt. De har ingen större koll på hur saker serveras i tidsordning, generellt sett. Ibland får man maten vid olika tidpunkter, var person för sig, med 10min eller mer mellanrum mellan personerna och måltiderna. Så ett hett tips är att inte bry sig om viss bordsetikett, dvs, vänta inte på att alla får maten innan du börjar käka, då får man ofta käka kall mat.
Vidare behöver jag kanske inte beskriva om att det förehöll sig som en omöjlighet att äta upp allt som serverats. Fattar dock inte varför kyparn inte sa till om att det var extrema portioner mat de tänkte leverera? De är väl giriga och vill kränga käk kanske, eller så är det ohyffsat att säga emot när en kund beställer något? Svaret kommer jag nog inte få inom en snar framtid i alla fall. Varmrätten på Annikas tallrik bestod för övrigt av flodkräftor, vilket Aplao är känt för här, medan min tallrik var täckt av ett berg av kycklingbitar och pommes frites.

Knökfulla av mat begav vi oss tillbaka till vårt hostel för att vila en snabbis. Mer eller mindre 15 minuter förlöpte innan Richard hörde av sig. Vi mötte Richard på plaza de armas, varpå förslaget om mat (igen) dök upp från hans sida. Vi knata iväg till en mindre restaurang några kvarter bort. Jag förklarade snällt för Richard att vi inte var speciellt hungriga. Tyvärr kunde han dock inte ta nej som ett svar. Han köpte kyckling och en påse pommes frites innan vi gick till nästa lokal. Här bodde en annan doktor, i en nedlaggd tandläkarklinik, eller diverseklinik. Fortfarande stod alla grejer kvar. Såg lite morbid ut att bo i en klinik. Mer som kan föreställa sig en bostad åt Josef Mengele i hans våtaste drömmar typ. Det var inte direkt den senaste utgåvan av utrustningen om man så säger. Trasiga britsar, och tandläkarstolen ska vi väll knappast gå in på i hurpass väl skick den var i. Hade varit en perfekt inspelningsplats för valfri psykopatisk thriller i princip, men stämningen bland oss var god i alla fall.

Det dukades upp tallrikar till samtliga närvarande, inklusive mig och Annika. Jag fick verkligen forcera ned maten. Jag hade gärna använt en stöt eller något för att göra undan med lite plats i magsäcken, men tillhyggena som fanns till hands var inget jag vill ha nära min mun. Haha! Jag ska väl nämna att vi träffade två kollegor till Richard där han köpte kycklingen också. Det var alltså en av de läkarna vi var hemma hos nu. Efter käket så korkades det upp en flaska pisco, som överläkaren/chefen för sjukhuset i Aplao hade fermenterat och bränt själv. Peruansk moonshine. Jag var skeptisk till en början, men efter att ha läppjat en slurk så intygade jag om att det var bra skit han hade grejat den där gubben.

Mer tid passerade och samtliga blev gladare i hågen så att säga. Jag kan tillägga att det också är olagligt att dricka och samla folk privat dagen innan valet. På gatorna fanns det affisher postade om reglerna som gällde denna dag. Det var ganska så straffbart enligt skriften. Det var också olagligt att sälja alkoholhaltiga drycker i affärerna, men är man i ett av de mer kända pisco-distrikten så är det otänkbart att det inte finns några flarror i var mans bostad. Chefen hade sett till att bunkra upp rejält tydligen. Kommer inte ihåg riktigt hur många pet-flaskor han huserade med, och bjöd av. Just den biten var lite dimmig vid klockslaget det begav sig, av starkt känd anledning. Tiden passerade allt snabbare då vi lirade tärning. Detta är något som är ganska vanligt här. Kommer inte ihåg vad de olika speltyperna kallades för i nuet tyvärr. Vissa spel gick ut på att man skulle samla ettor på tärningarna. Man räknade samman ettorna, och när någon spelare nådde 7, 14 eller 21 så var det dags att dela ut klunkar. Så ett helt vanligt spritspel med andra ord. Otroligt trevligt i sällskap. Något menlöst för solitärt spelande kanske, om man inte gillar utmaningen? Haha!

Klockan sju på morgonen lämnade vi läkarkliniken i rejält förfriskat sällskap av de andra, förutom läkarn som bodde i lokalen så klart. En av personerna som var med fick gömma spriten i kläderna medan vi gick på gatorna till vårt hostel. När vi kom fram till porten så var det låst. Jag och Annika fick banka på dörren i säkert fem minuter innan en rejält morgontrött dam öppnade dörren och undrade vad som försiggick. Med ett glatt leende på läpparna uttryckte vi “Buenos dias!” och pep snabbt iväg till vårt rum. Jag kan vid detta tillfälle ha hört den högsta sucken i mitt liv bakom mig. Har full förståelse för det i och för sig. Inte direkt det juvligaste som finns att bli väckt klockan tio över sju på en söndagsmôra av två utländska dretfulla idioter som bultar på porten. Vi fick inte så många timmars sömn, men det lilla vi fick var trevligt.

När vi hade checkat ut från hostelet så pågick redan presidensvalet för fullt, och folk satt på torget och diskuterade vem man hade röstat på, eller vem man tänkte rösta på. Längs gatan fanns det också mattält. Vi slog oss ned där för att käka frulle. Det var väl inte direkt någon gastronomisk gourmetupplevelse, men det var i alla fall lite bukfylla. Majs, potatis, lite kött, och en stark chilisås. Jag och Annika diskuterade om vad vi skulle tillbringa dagen med. I närheten av Aplao så finns det gamla fotavtryck från dinusaurier bland annat, men jag övertygade Annika om att vi inte skulle göra denna expeditionen den här gången. Anledningen till det är att avtrycken finns utanför staden, inte direkt lättillgängligt. Man måste hyra en taxichauför som tar en dit, väntar på att man ska knalla ut i den stekheta öknen, kolla avtrycken, och sedan vandra tillbaka. Kändes lite för osäkert. Plus att på bakfyllan så var väl inte solig öken precis vad jag ville ha. Vi gick till busstationen, eller snarare tvärgatan där bussarna går ifrån för att boka hemresan till Arequipa. Det var nog tur att vi gjorde det. Det var kö långt ut på gatan till biljettförsäljningen. Det fanns inga tidiga bussar, så vi fick ta en som gick runt tre/fyra-tiden på dagen. Anledningen till köerna var på grund av valet. Man måste rösta och närvara i den staden där man är folkbokförd eller född fick jag förklarat.

Nu hade vi alltså några extra timmar att slå ihjäl, och eftersom Aplao inte är någon världsmetropol så hade vi tid att vandra runt centrum åtminstone två varv. Mer eller mindre lika stort som Skoghall centrum. Blev en del vattendrickande och glassätande denna varma dag. Resterande timmar och minuter fördrev vi på en stentrappa i väntan på bussavgången.

Längre än så här sträcker sig väl inte denna historia. Tror att jag fick med det mesta. För er som missade valet så kan jag berätta att Ollanta Humala vann med 51,449% mot Keiko Fujimori. Kan kort nämna att det också är olagligt och direkt straffbart med äckligt feta böter som påföljd att inte rösta här. Tänk på det alla soffpotatisar! 🙂

Jaha… Då var det väl inget mer för detta inlägg va? Bilder kanske. Tror de ligger på Annikas kamera för tillfället. Tankar upp dem vid senare tillfälle. Internet är halvt odugligt just nu i vilket fall som helst. Men några spaltmeter har jag fått bjuda på i alla fall. Inte illa presterat, eller hur?

Vi hörs nästa gång skrivförmågan återfinns.

Kraaaaam pååådä’! (För er som inte visste så körde SVT en repris av Nilecity 105.6. Avsnitt 6/6 sändes i förrgår, eller för tre dagar sedan för er som är i framtiden, 5:e augusti med andra ord. Finns även på www.svtplay.se i några veckor till).