Fors i gummibåt

Söndag 12:e juni bar det iväg på ett litet mindre, men ballt äventyr. Det var en lokal utflykt till Rio Chili, vilket i sig är ganska ointressant egentligen. Målet med destinationen var “rafting”. För er som inte vet vad rafting är så innebär det att man sitter ihop med en grupp människor i en gummibåt och paddlar som fan för att inte krocka med stenar i en fors.

Vi blev hämtade av en minibuss runt 13-tiden på dagen och drog sedan iväg en bit utanför stan. Vi fick klä på oss torrdräkter tillverkade för pygméer, små vattentäta dojjor, alternativt sandaler, samt en osnygg men välbehövlig hjälm. Jag kände mig väl i princip helgipsad från nacken och nedåt. Svårt att röra sig i tio storlekar för små kläder. För er i XL-sajs som vill prova känslan hemma kan tjacka en gummitishê i storlek small och försöka dra den över bringan, eller varför inte ett par latexbrallor? Tog mig c:a fem minuter att klämma mig in i torrdräkten. Se om ni kan slå det på samma villkor. 😉 Det var sedan dags för weapon of choise så att säga. Bäst lämpat i denna sporten är så klart en paddel, vilka vi blev tilldelade. Behöver jag nämna att jag inte ens kunde böja mig ned för att plocka upp den själv? Ett snabbt ninja-move med dojjan och paddeln satt som klistrad i näven… Nästan.

När alla var klara med ombytet så fick vi en lektion i hur vi skulle samarbeta när vi väl satt i båten. Lite tips om snabbkommandon från kaptenen, och vikten av att följa hans vrål, samt hur vi skulle uppföra oss om vi skulle ramla ur båten följde i snabb takt. När instruktionen väl var klar så var det bara att dela in oss i två lag/båtar och köra. Vi hade redan en grupp färdig, så det var inte mycket att orda om. Vi fick den lite mindre båten i och med att den andra gruppen innehöll fler personer. Båten bar vi ned till forsen, och kaptenen delade ut sittplatser till oss för att bäst fördela vikt och balans. Sedan bar det av uti galenskapen.

Det började ganska stillsamt, och lite följdträning och repetition följde av tidigare utbildning. Forsen blev starkare och det var nu dags för lite mer allvar. Vi i gruppen fick ta i med hela kroppen för att parera strömmens kraft, och för att det inte skulle gå åt pipan direkt. Man var nära många gånger på att åka ur då man körde upp på stenarna exempelvis. Ibland var det fritt fall på 1.5 – 2 meter, vilket var ganska coolt. Fick luta sig bakåt kraftigt, och se till att ha snaran över foten i botten på båten för att inte flyga ur. Jag kan med det tillägga att det inte är optimalt skönt att ha sandaler på sig när man kör rafting. Det skaver ganska duktigt då. Lite längre ned i forsen var vattnet för grunt. Vi fick därför bära båten över hala klippor en liten bit. Superlätt var det inte, och det var inte helt lätt att hålla balansen. Alger har inte direkt någon bra allmänkänd preferens att vara till det bättre för fotgrepp helt enkelt, så vitt jag vet i alla fall.

Naturen runt om forsen var enastående. Det hela ligger i en dal, med väldigt höga klippor och grönt på sidorna. Hängande träd, klätterväxter, och irriterande insekter följde oss på färden. Det svinkalla vattnet från forsen slog då och då upp över båten, vilket i och för sig var ganska svalkande då vi hade bra väder i övrigt. Kaptenen bjöd också på lite bus när han vände båten på sidan för att dränka oss extra mycket då och då. Vi hade också följebåt med en snubbe som tog kort på oss för att dra in lite extra deg i privatkassan. Lite lätt vattenkrig utbyttes mellan honom och kaptenen.

Efter en intensiv timme var vi nu c:a femtio meter från där vi skulle gå i land för att avsluta turen. Allting hade gått bättre än förväntat. Inga skador, ingen hade landat i vattnet och allt var tiptop. På femtio meter kan tydligen en del hända dock, även i de lugnaste partierna. Forsen pressade oss mot sidan av en klippvägg, vilket vi var vana vid nu. Alla paddlade bakåt med all kraft för att undvika kollision. Tyvärr var det oundvikligt då vi hade fått lite för hög hastighet, och för att plussa på det hela lite så var det en ihålighet i bergväggen, precis så att båten fick plats att köra in där. Jag satt i fören och kastade mig ned i båten. Tyvärr hade jag inte något benutrymme så att jag kunde sträcka ut benen i båten. Knäna stack alltså upp ur båten, och de skavdes mot klippans tak, vilket gjorde förbannat ont. Glad var jag c:a 10-20 sekunder efteråt när jag upptäckte att jag faktiskt inte krossat knäskålarna, vilket jag nästan hade räknat med i en båt med fem personer i en fors som inte visar nåd. Jag hade extrem tur, och ett lyxigt köttsår nu. Torrdräkten hade slitits sönder över det vänstra knät, och det blödde ganska hyfsat. Kapten tyckte att det var en bra idé att köra under ett närliggande vattenfall för att ta lite extra punch ur mig. Jag brydde mig inte så mycket i det. Det var ganska festligt i vilket fall som helst. Annika nyttjade situationen åt att skratta så hårt hon orkade. Skadeglad tjej det där.

När vi kom i land så kunde jag knappt räta ut benet, eller för den delen stödja mig på det. Fick halta upp till planen där minibussen väntade. Om det var jobbigt att komma i kläderna som nämndes initialt så kan ni bara drömma om hur gött det var att försöka ta av sig en slimmad torrdräkt med ett rikligt skadat knä. Hade ont i två veckor efter åt, men det läkte fint av sig själv i alla fall, så ingen vård krävdes vilket var en lättnad. Vill absolut inte hamna på sjukan här efter vad man har sett och hört internet på sjukhuset. Innan vi åkte hem med minibussen så köpte vi bilderna från följebåten också. Fanns en del bra bilder på den den CD:n. Jag ser ut som ett riktigt proffs på bilderna. Hahaha.

Avslutningsvis så käkade jag, Annika, och Katrin på TGI Fridays vid köpcentrat Real Plaza (ligger vägg i vägg med där vi bor). En riktigt trevlig dag var det, och så klart så kan man skratta åt olyckan, för visst är det jävligt snopet när man har paddlat i en fors i en timme utan problem, och sedan händer det när man minst anar det, precis när man är framme vid slutet? Minst sagt ett minne jag inte vill vara utan. Haha!

Det blev en kort berättelse denna gång. Kanske den kortaste hittills? Men för att handla om enbart en timme, eller en och en halv av mitt liv så är det väl ganska rikligt utfyllt tror jag. Dags för lite bilder. Hörs!